Vd vid 33 - Sofie Ohlsson är precis där hon vill vara

-Jag tvivlade aldrig när jag fick frågan om att bli vd – det här har varit mitt mål länge. Jag brinner för Stoby och våra medarbetare och älskar kraven som ställs på mig. Jag vill leverera, och skapa rätt förutsättningar för att mina kollegor också ska kunna göra det.

Sofie är mer eller mindre uppvuxen kring Stoby men var fast besluten att inte börja arbeta på familjeföretaget som startades av farmor och farfar på 60-talet. Av en tillfällighet bar vägarna henne till Stoby ändå, då under en tid när pappa, Stefan Olsson, var vd.

-Jag utbildade mig till frisör men det visade sig att jag inte tålde produkterna man arbetar med. Jag hoppade tillfälligt in på Stoby och har aldrig sett tillbaka. Jag lärde mig enormt mycket och kände mer och mer att jag var precis där jag vill vara.

Sofie fick en gedigen inblick i verksamheten och efter några år på ekonomiavdelningen blev hon platschef för Stobys enhet Hässleholm/Kristianstad. Vägen framåt var nu tydlig – Sofie skulle efter en femårsperiod bli vd och ta över posten när Stefan Olsson gick i pension. De fem åren blev en intensiv utbildning för Sofie. Dels genom arbetet som platschef, med ansvar för cirka 20 projektledare, 80 hantverkare och enheternas resultat, dels genom olika utbildningar inom till exempel ledarskap och juridik.

Ungefär fem år senare var den utstakade vägen inte längre lika självklar. Stoby, det familjeägda företaget sedan 50 år tillbaka, var inte längre familjen Olssons. 2020 beslutade familjen att sälja företaget till Layer Group och en extern vd rekryterades in. Ett tufft besked för Sofie men hennes lojalitet har aldrig sviktat.

-Såklart var det ett tufft besked att få men hjärtat har alltid fortsatt dunka lika hårt för Stoby, oavsett ägare. Rollen jag hade, som platschef, gav mig inget utrymme direkt för att deppa ihop. Kraven var höga från mig själv, mina medarbetare och våra nya ägare.

Den nya vd:n stannade bara drygt ett år och Sofie, som nu hade lett Stobys största enhet framgångsrikt under 6 år fick frågan om att ta över. Hon tvekade aldrig.

-När jag ser tillbaka var detta det bästa som kunde hända, för mig personligen. Jag fick lära mig den hårda vägen att saker inte alltid blir som man tänkt sig. Jag fick dessutom ytterligare ett år på mig att samla erfarenhet och även om jag inte tvivlat på mig själv och mina förmågor så är det tydligare att jag har den här positionen för att jag presterat. Rollen gick inte i arv till mig utan jag har jobbat hårt för att nå dit jag är. Jag har alltid känt ett stort stöd från mina medarbetare och reaktionen jag fick från organisationen när jag blev vd värmer. Jag känner deras förtroende och jobbar otroligt hårt för att det förtroendet hela tiden ska finnas där.

Byggbranschen i stort befinner sig mitt i en brinnande kris. Nyproduktion står mer eller mindre stilla och ekonomin svajar. Hushållen har det tufft och konkurssiffrorna blir allt mörkare. Inte en helt enkel tid att ta över rodret men Sofie står stadigt när det blåser.

-Ja, tiderna är tuffa och att vi påverkas är oundvikligt. Det är något jag hanterar varje dag. Men vi är starka och vet att det är i motgångar vi utvecklas och lär oss nya saker. Vi arbetar medvetet med mindre konjunkturkänsliga projekt och vi har inte alla ägg i samma korg. Vi har en bredd i våra affärer som gör oss mindre sårbara. Det är nu man prövas och de som är rustade och gör rätt saker är de som kommer ut starkare på andra sidan. Stoby kommer att vara ett av de företagen. Det tvivlar jag inte på.

Kvinnorna i hantverksbranschen är fortfarande förhållandevis få och även om Sofie hoppas på förändringar har kön eller gamla tankesätt aldrig varit ett hinder för henne.

-Jag har aldrig känt att det stoppat mig eller stått i vägen på något sätt. Jag önskar såklart att fler kvinnor skulle ta sig an den här branschen för jag tror på att mångfald utvecklar.

Att hon själv skulle vara en förebild är något hon tonar ner.

-Jag inser att det är ovanligt att jag är så pass ung, och därpå kvinna, i den här rollen. Men jag är bara mig själv och är i stället tacksam för de möjligheter som tidigare generationer banat väg för. Det är på många sätt nya tider nu, även om det finns mer att göra för att hitta en bättre balans inom vissa yrkeskategorier. Kan jag bidra till att inspirera eller påverka andra till att närma sig en ny bransch eller en viss roll så gör jag gärna det, och jag gör i så fall det genom att vara mig själv. Jag ber inte om ursäkt, varken för min ålder eller för att jag är kvinna och jag kräver respekt i min yrkesroll baserat på min prestation, inget annat.